A red sun is rising, blood has been spilled tonight

We're taking the hobbits to Isengard 

För er som inte är insatta så är det en sammanfatting på det bästa ur Sagan om de två tornen, en film som jag egentligen skulle ha sett ikväll. Men eftersom jag låg och var helt borta tre timmar i eftermiddag så kände jag att jag borde göra något vettigt istället för att däcka framför tv:n.

Därför bakade jag en huvudvärksframkallande morotskaka.  Det gjorde mig lite ledsen, faktiskt.

Dancing in the moonlight. Jag säger bara det. Den låten, det är något speciellt med den. Ååh, är det inte underbart när man återupptäcker gammal musik? Det tycker i alla fall jag.

Nu sitter jag här och har musiknostalgikväll och planerar mitt 2008. Det känns väligt pepp, men just nu är jag för trött för att ta itu med saker och ting. Men det kommer väl det med får vi hoppas. 

På lördag hade jag tänkt rymma till Göteborg för att köpa ett plommonstop, lite pärlor och kika efter födelsedagspresenter till modern och Hilduro. Givetvis ska jag även försöka hitta något till mig själv med, idag är det ju faktiskt exakt en månad till min artonårsdag =)) (Det var väl en fin vink?)

Annars är jag rädd att all min vakna tid de kommande veckorna kommer gå till stallet, fysiken, samhällen, franskan, mat och motion :P Jag hoppas det i alla fall, för min egen skull.

:* 

Idag är en sån där dag, där allt som kan gå fel, också passar på att gå fel. Därför tror jag det är säkrast för alla om jag går och lägger mig under täcket en stund. Men först ska jag vältra mig i självömkan en stund.

För det första så började jag jobba klockan sju, så jag hann bara sova två timmar. JEgentligen så ville jag försova mig och dyka upp imorrn kväll nån gång, men det hade nog kunnat klassas som opassande. Så jag tog i allt vad jag hade och masade mig, mycket ostabilt och halkigt, till Sofie.

Under de timmar jag jobbade hann jag få en häst i huvudet X antal gånger, Thelma och Bus lyckades rymma in i hagen och ställa till med allmänt besvär, det var TRÅKIGT och just det ja, nu kommer det bästa.

Jag blev avkastad.

Och landade på huvudet.

Därför anser jag att det är synd om mig! Jävla ko Chamira var. Hon ville verkligen inte ha mig på ryggen. Och hon lyckades sannerligen. fast jag har inte så hemskt ont, och mitt självförtroende fick inte någon jättetörn, men det betyder inte att jag inte kan ägna resten av dagen åt självömkan, fett och socker.

ps. Mitt nya liv börjar imorgon. ds