Jag är lite stolt över mig själv idag. Jag gick till skolan fast jag somnade vid fem inatt, och jag stannade HELA dagen. Heja mig:P

Just nu så peppar jag min födelsedag å det grövsta. Det kommer antagligen bli en massa firanden överallt, och det hela ska ha en rosa framtoning ofc. Men... hur det blir med fest osv återkommer jag nog med när jag vet säkert, lite jobbigt att ha en massa ansvar bara :P

Annars har det inte hänt så mycket, jag har bara varit lite allmänt labil och så, men det går väl över. Och jag ska lätt lobba för att inte gå till skolan på fredag, för jag ORKAR verkligen inte. Inatt kommer jag inte heller hinna sova tillräckligt och jag kommer vara vrakarN imorrn.

Egentligen bordejag bomba mitt huvud med fysikfysikfysik men.. jag vill sy kläder istället. Timingen är underbar.

F'låt 

Jag har alltid intalat mig själv att jag ska börja om, klara saker och så vidare. men på senare tid har jag börjat tvivla. Och ge upp ganska så grovt. Det är, för er som inte insett det, en väldigt dålig kombination.

Därför är jag fylld av oro och tvivel denna natt, för imorgon har jag min chans att börja rädda det hela och få ordning på min situation. Därför borde jag ha koll på var alla mina skolsaker håller hus, jag borde ha gjort klart min franskarecsesion, och framför allt, jag borde sova nu.

Men istället sitter jag framför datorn, fylld till bredden av bitterhet, sorg, saknad och oro, och funderar över min situation.

Jag vet verkligen inte hur allt detta ska gå vägen, men det känns som om det inte längre är upp tll mig, för vad ska jag göra? Jag skulle kunna prata med dig, och med dig för den delen, men det går inte för att jag är jag. Jag skulle även kunna läsa fysik, men det går inte för min jävla mur. Och jag skulle kunna sova, men det går inte för jag kan inte sova för jag har aldrig varit bra på det.

Och jag är hemskt ledsen att jag blottar mitt inre på detta oanstädiga sätt, men jag anta att jag kanska, om jag minns, tar bort det hela imorgon. Det låter lämpligt.

Sovsöttdrömblött<3 

Jag menar, vart tar alla ledsna brasilianare vägen? 

Idag har jag fått väldigt mycket att tänka på. Både bra och dåliga, seriösa och oseriösa saker.

Därför är jag rädd att detta inlägg kommer bli ytterst svårtydigt.

• Jag förstår inte det här med mig och vilda ponnyhästar! I lördags ramlade jag som sagt av, och idag trodde jag nästan det var dags igen! Jag förstår ingenting. Varför just nu? Är det för att mitt psyke är i nån extrem jävla obalans eller vad? Jag menar, och jag vet att detta kommer låta dumt men det är bara fakta, jag har inte ramlat av en häst sen den där framridningen i tidernas begynnelse. Varför ska då ALLA hästar jag ridit de senaste dagarna ha någon djup önskan om att se mig död?(Ja, jag vet, jag överreagerar. Men det är ju lite festligt)
  
• Jag förstår inte hur tusan det var tänkt med mig och skolan. Det är uppenbart att vi inte klickar, men ändå måste vårt stormiga förhållande ett och ett halvt år till. Är det bara jag som inser att detta icke är en hållbar relation? Näe, skolan är nog det jag spillt mest tårar över under kortast tid, alla kategorier inräkande.
  
• Jag förstår inte närvarhur jag ska hinna göra det JAG vill göra. Och det upprör mig!
• Jag förstår inte hur alla mina relationsproblem ska lösas? Det kommer aldrig att gå va? Nej vet ni vad. USCH!

Men jaja, att förstå är inte hela världen. Bara du kan utantill(ett naturmantra, you don't need to get it:P)

Rökelse, Håkan, skolångest here I come!

men.. hejdå! 

För ett par dagar sedan, i samma veva som jag kom upp med mina nyårslöften, upptäckte jag att mina naglar var alldeles trasiga. Eftersom mitt mål är, och alltid har varit, att sluta bita på naglarna en gång för alla begav jag mig till stan för att råda bot på mitt problem.

På Kicks hittade jag vad jag sökte, en flaska stärkande nagelolja. tyvärr var den(enligt min plånbok) relativt dyr. men jag var tvungen att ha den.

När jag kom hem provade jag genast oljan och den fungerade verkligen bra. Ett par dagar senare kände jag att det var tags att ta hand om mina naglar lite, men oljan var spårlöst försvunnen! Jag kunde inte hitta den någonstans.

Det gjorde mig förstås väldigt nedslagen, för mina naglar var i akut behov av vård.

Men så ikväll hittade jag den gyllene lilla flaskan. Jag hade ställt den i badrummet med en hårspole runt/över.

 Det var också himla lyckat

A red sun is rising, blood has been spilled tonight

We're taking the hobbits to Isengard 

För er som inte är insatta så är det en sammanfatting på det bästa ur Sagan om de två tornen, en film som jag egentligen skulle ha sett ikväll. Men eftersom jag låg och var helt borta tre timmar i eftermiddag så kände jag att jag borde göra något vettigt istället för att däcka framför tv:n.

Därför bakade jag en huvudvärksframkallande morotskaka.  Det gjorde mig lite ledsen, faktiskt.

Dancing in the moonlight. Jag säger bara det. Den låten, det är något speciellt med den. Ååh, är det inte underbart när man återupptäcker gammal musik? Det tycker i alla fall jag.

Nu sitter jag här och har musiknostalgikväll och planerar mitt 2008. Det känns väligt pepp, men just nu är jag för trött för att ta itu med saker och ting. Men det kommer väl det med får vi hoppas. 

På lördag hade jag tänkt rymma till Göteborg för att köpa ett plommonstop, lite pärlor och kika efter födelsedagspresenter till modern och Hilduro. Givetvis ska jag även försöka hitta något till mig själv med, idag är det ju faktiskt exakt en månad till min artonårsdag =)) (Det var väl en fin vink?)

Annars är jag rädd att all min vakna tid de kommande veckorna kommer gå till stallet, fysiken, samhällen, franskan, mat och motion :P Jag hoppas det i alla fall, för min egen skull.

:* 

Idag är en sån där dag, där allt som kan gå fel, också passar på att gå fel. Därför tror jag det är säkrast för alla om jag går och lägger mig under täcket en stund. Men först ska jag vältra mig i självömkan en stund.

För det första så började jag jobba klockan sju, så jag hann bara sova två timmar. JEgentligen så ville jag försova mig och dyka upp imorrn kväll nån gång, men det hade nog kunnat klassas som opassande. Så jag tog i allt vad jag hade och masade mig, mycket ostabilt och halkigt, till Sofie.

Under de timmar jag jobbade hann jag få en häst i huvudet X antal gånger, Thelma och Bus lyckades rymma in i hagen och ställa till med allmänt besvär, det var TRÅKIGT och just det ja, nu kommer det bästa.

Jag blev avkastad.

Och landade på huvudet.

Därför anser jag att det är synd om mig! Jävla ko Chamira var. Hon ville verkligen inte ha mig på ryggen. Och hon lyckades sannerligen. fast jag har inte så hemskt ont, och mitt självförtroende fick inte någon jättetörn, men det betyder inte att jag inte kan ägna resten av dagen åt självömkan, fett och socker.

ps. Mitt nya liv börjar imorgon. ds

I flera dagar har jag haft ett ohälsosamt sug efter att bara rensa ut allt. Ellerinte allt egentligen, men mycket. 

Dels vill jag rensa på ett materialistiskt plan, slänga, sälja och få koll på vad jag har, och dels vill jag rensa och lösa och planera i mitt huvud. Det låter luddigt, och det är precis så det är också. 

Jag vill Få Ordning och Struktur. Det känns som att jag skulle kunna behöva det i mitt liv. Ironiskt nog har jag tyvärr inte tid att ordna någonting just nu. Jag vet inte hur det ska gå ihop, mitt livspussel som det så fint kan kallas.

Till på tisdag ska jag ha läst en engelsk roman och läst+recenserat en fransk. Och så kan jag tillägga att jag har natinellt prov i fysik om mindre än två veckor och så ska jag lämna in en inledning till min B-uppsats i samhällb. Det känns lite lagom bra.

Men det känns ändå bra att lovet snart är slut. För då börjar ridlektionerna igen, och det är inte fy skam:P

Jag tror jag ska göra som så att saker och ting får vara lite temporära nu, och sen om en månad när jag kan klassas som vuxen, ska jag göra radikala förändringar!  

Eftersom det är nytt år och allt möjligt så tänkte jag börja, som en del av mitt nya, förbättrade liv, blogga seriöst. Eller seriöst är väl kanske att ta ig. jag ska börja blogga, kort och gott.  Antagligen kommer det hela sluta med att jag offentligt vältrar mig i tristess och självömkan, men så långt det är möjligt ska jag hålla det hela på en acceptabel nivå. Jag kan till exemle berätta en massa oversäntligt strunt om mig själv, framföra mina åsikter, berätta om min kärlek till tandborstar och vältra mig lite mest på kant.

Andra delar av mitt nya förbättrade liv är följande(om du är lagt åt det hållet kan du kalla det hela för nyårslöften):

• Jag lovar härmed heligt att komma i äckligt bra form och jag peppar till tusen inför beach -08.
• Jag svär vid Pytteliten att jag nästan enbart ska proppa i mig nyttigheter, om inte situationen kräver annat.
• Jag kan bedyra att min ekonomi ska bli så underbart att varje revisor ska falla på knä och tillbe mig
• Jag ska bli så underbart jävla bra i skolan, och framför allt, jag ska dyka upp lite oftare. Jag ska satsa! Hårt!
• Jag ska ta hand om mig själv som om jag vore min egen son. Minst sagt

 För 2008 ska bli mitt år, Stockholms år och det bästa nånsin. Litet puss på fröknarna Ahrling för att de bjöd mig på mat idag, det var verkligen trevligt. Vi pratade alltför mycket, precis som traditionen kräver, och det var bara tur att jag var tvungen att kila hem eftersom jag ska upp imorrn.